Hästpolo har länge varit en sport förbehållen samhällets elit. Att bara spela en säsong kan kosta en miljon kronor om man har sina egna hästar. Förutom hästarnas skötsel (som är omfattande om man räknar in den träning som krävs inför polomatcherna) krävs självklart även en hel del utrustning, och fram till 1980-talet fanns endast ett tjugotal hästpoloklubbar i Storbritannien, och hos många av dem var ett eget stall med hästar ett krav för medlemskap.
Nu verkar dock sportens exklusivitet bli allt mindre. I Storbritannien har sporten upplevt en verklig boom i antalet utövare sedan 1980-talet: antalet klubbar har trefaldigats sedan dess, och bara sedan år 2000 har antalet klubbar dubblats. Dessa nya klubbar verkar inte lika måna om hästpolons traditioner som snobbsport, vilket gynnar alla. De har till exempel betydligt lägre medlemsavgifter och inträdeskostnader än traditionella klubbar, vilket har öppnat upp dem för nya målgrupper. Det stora finansiella hindret var dock som nämnt ovan inte medlemskap i klubbarna, utan tillgång till hästar och utrustning. Även detta har de nya klubbarna hittat en lösning på. En växande trend är nämligen att man kan hyra in sig i ett pololag. Klubbarna hyr också ut hästar och utrustning, vilket gör att man inte behöver äga någonting för att kunna utöva hästpolo. Detta har gjort sporten till ett populärt tidsfördriv för medelklassen och övre medelklassen, till exempel konsulter och finansmänniskor. Det som förut kostade en miljon per säsong kan nu hyras för några tusenlappar per match. Det är fortfarande för dyrt för många, men ingenting i jämförelse med vad det annars skulle kosta.
Att hästpolo nu är tillgängligt för många fler speglas också tydligt i antalet medlemmar hos poloklubbarna. Sedan år 2000 har antalet registrerade spelare ökat med 25 procent, och intresset växer snabbt, framförallt bland nybörjare som vill prova på sporten. De har nu också möjlighet att göra det.