Tillsammans med polospelarens skicklighet är hästen som denne sitter på den avgörande faktorn för utgången av en polomatch. Enligt det internationella regelverket är det tillåtet att använda sig av vilken hästras som helst när man spelar polo. Men på grund av sportens krävande karaktär har man kommit att avla fram hästar med speciella egenskaper. De hästar som man använder sig av i hästpolo kallas för poloponnyer. De är inte en enhetlig hästras och heller inte egentliga ponnys. De har kommit att kallas för ponnys på grund av att det på 1890-talet bestämdes att en poloponnys mankhöjd inte fick överstiga den då tillåtna mankhöjden för en vanlig ponny, 147 cm. Idag ligger den genomsnittliga mankhöjden hos en poloponny på ungefär 150 cm.
De flesta poloponnys kommer från Argentina, men de avlas även i andra nationer där hästpolo är en relativt stor sport som Storbritannien, Indien och USA. Poloponnyer har framavlats för att vara snabba, lätta att vända, modiga och uthålliga. De har ett kort och snabbt steg för att ryttaren enklare ska kunna träffa bollen och smidigt röra sig över poloplanen. De behöver även vara kvicktänkta och smarta. I Storbritannien anses fullblodshästen Rosewater vara stamfader till poloponnyer, i USA är det främst quarterhästen som man använt för att avla fram poloponnys. I Argentina, där man anses avlar fram de bästa hästarna för hästpolo, korsar man främst fullblodshästar med den lokala hästrasen criollo.
Hästarna har speciella skydd under träning och hästpolomatcher. De kläs med benlindor av tyg som är till för att skydda benen mot slag från klubbor och den hårda bollen. Inför träning och tävling rakas eller stubbas poloponnyns man och svansen klipps kort eller binds upp. Det är viktigt att varken man eller svans riskerar att fastna i klubbor under spelets gång.
Hästpolo räknas som en av världens allra exklusivaste sporter. Liksom alla hästsporter är det kostsamt att införskaffa, ta hand om och resa med en häst.